Till minne av Mj Harry Thornéus
by Pieksma on Jul.14, 2008, under Work
Fredagen den 11 Juli, 2008 avled min Chef och mentor, Harry Thornéus.
I ett slag förändrades tillvaron för många människor, inte minst hans familj.
Försvarsmakten miste en ledare, en Primus Motor. Hemvärnet och Frivilligrörelsen miste en förkämpe.
Vi på Norrbottensgruppen miste en Chef och en arbetskamrat, en vän.
Harry var kontroversiell när han kunde, traditionell när det krävdes och arbetade hela tiden med personalens bästa för ögonen. Trots att hans standardsvar på läget oftast var ett kortfattat:- “Det är kärvt!”, så var glimten i ögat eller ett kamratligt skämt inte långt borta.
Han drog sig inte för att tillrättavisa någon som gjort fel, men han var aldrig sen att hjälpa eller stödja den som behövde det. Jag lärde mig mycket av honom.
Tack, Chefen.
Lt Stefan Pieksma
Norrbottensgruppen, I 19
Related posts
8 Comments for this entry
-
Hi there!
I think it is great that you have found your way over here. A good company is always welcome here in the dark long nights of the subarctic winter.
You can also subscribe by email by filling the field below:
Montanha-Russa- Quizumba Thu July 2010 Maria Fabriani
- Vi e lembrei… Fri July 2010 Maria Fabriani
- Apaguei tudo Fri July 2010 Maria Fabriani
- Perdemos! Fri July 2010 Maria Fabriani
July 14th, 2008 on 15:00:21
Jag hade förmånen att göra min värnplikt under Mj Harry Thorneus befäl på kbs 87/88 Livkomp I19
Sedan under min mest aktiva period inom Hemvärnet så återknöts den tråden i och med att Harry tog över ledningen inom Hvfriv.
Jag kan inte säga att jag kände Harry, men han har påverkat min tid inom Hv på ett mycket possitivt sätt, realist ut i fingerspetsarna som han var.
Inte minst under de taktik kurser som jag gick under Harrys ledning, han lärde mig mycket vad gäller det.
Många är de minnen man har från vpl tiden där Harry höll hårt i livkomp, och fick oss att känna stolthet att få vara just livkompanister.
Vila i frid Mj Harry Thorneus
July 14th, 2008 on 16:36:44
Se även följande texter:
July 14th, 2008 on 21:57:48
Jag kände inte heller personen Harry, Men befälet Mj Harry Thornéus hade jag äran att tjänstgöra som hemvärns soldat under i 8 “Mycket bra” år (som Harry skulle ha sagt)
Det är med sorg och nedstämdhet jag tänker på den plötsliga och aldelens förtidiga död denna eldsjäl gick till mötes.
Döden kommer för alla, men vissa lämmnar spår som aldrig går bort.
Vila i frid!
July 16th, 2008 on 22:17:41
En stor ledare och taktiker som ville uppnå perfektion med sina soldater har lämnat oss med stor sorg och saknad. Det kommer att vara svårt att fylla tomrummet men kanske vi kan komma på det som du försökte förmedla och lära ut till oss och förmedla det vidare till andra.
vila i frid Harry!
Tomas Svensson
Piteå Hemvärnskompani.
July 25th, 2008 on 22:21:44
läs mer här: http://www.kuriren.nu/familj/artikel.aspx?articleid=3983016
Minnesord
Major Harry Thornéus
Major Harry Thornéus, Boden, har hastigt avlidit under sitt femtionionde levnadsår. Han sörjes närmast av hustru, barn, barnbarn, mor, syskon och många vänner samt arbetskamrater.
Harry Thornéus var en mycket skicklig utbildare och ledare med ett brett register och genuint intresse för försvaret. Han började och slutade sin militära bana vid Norrbottens Regemente I 19 och lämnar ett stort tomrum efter sig.
I början av 1980-talet tjänstgjorde Harry vid Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg. Den tjänstgöringen kom sedan att prägla hela Harrys fortsatta gärning som officer. Han upplevde bland annat som chef för en fallskärmsjägarpluton U 137-incidenten i Karlskrona skärgård 1981.
Efter FJS återvände han till I 19 och verkade som chef för Livkompaniet (skolkompaniet) och sedan Torneå kompani. Han var också chef för utbildningen av de första officerarna vid regementet i den nya befälsordningen och präglade med sin personliga ledarstil de unga officerarna till nytta än i dag.
Under åren 1988-1995 arbetade Harry vid Norrbottensbrigaden med slutbefattningen som stabschef. Under denna period var försvaret tydligt målstyrt med “krigsförbandet i centrum”. Åtskilliga stridsplaner och följande fältövningar har Harry utarbetat och genomfört. Harrys starka engagemang för brigaden var av mycket stor betydelse för dess utveckling.
Under denna period ledde Harry också ett stort antal stridsövningar som förevisningar för militära skolor och för inhemska och utländska gäster som besökte regementet. Den årliga förevisningen för Försvarshögskolan nådde närmast legendarisk nivå. Många är vi även som minns Harrys stora stridsövningar på Lombens skjutfält, mycket pedagogiska förevisningar som visade samordning av olika vapensystem och genomfördes med skarp ammunition. Under lång tid ansvarade Harry också för försvarets mycket uppskattade uppvisningar vid den årliga Noliamässan.
Harrys breda erfarenhet kom väl till användning när han blev sektionschef vid Underrättelse- och säkerhetssektionen vid Norrbottens försvarsområde, Fo 63. Hans breda kontaktnät i, och sällsynt goda kunskaper om, Finland hade stor betydelse för Harrys framgångsrika arbete.
Harrys intresse för finländsk krigshistoria och i synnerhet för striderna under andra världskriget är väl känt. Många är de resor till slagfälten i Finland som Harry ansvarat för på sitt mycket speciella och magnifika sätt, oförglömliga upplevelser.
1999 blev Harry chef för hemvärns- och frivilligverksamheten inom hela Fo 63, sedermera Norrbottensgruppen. Trots stora förändringar och mindre resurser skapade Harry med sina medarbetare förband som uppmärksammades inom hela Försvarsmakten. En av höjdpunkterna för Harry var när den högsta militära ledningen ville göra studiebesök för att få ta del av verksamheten. Harry kände en stor omsorg om sin personal och det är signifikant att Harry gick bort i samband med ett hembesök hos en hemvärnsman som drabbats av en svår sjukdom.
Trots att Harry närmast alltid var i tjänst hann han utöva sina favoritsporter skidåkning och orientering, han var skogskarl, samt under de senaste åren skytte. Harry var ordförande i Norrbottens skytteförbund och skulle ha haft en viktig roll i kommande Militära VM som äger rum i Boden i september 2008.
Harry var inte personen som omedelbart släppte andra nära inpå sig, utan snarare ville han hålla ett visst avstånd. Men den värme, humor och känslighet som fanns bakom var inte att ta miste på. Hans snabba och målande kommentarer kommer vi alltid att minnas. Vi är många som nu sörjer vännen och kollegan Harry och hans gärning kommer att fortsatt vara levande i vårt och mångas minne, länge.
Jan Mörtberg överste regementschef
Göran Honkamaa överste 1.graden f d försvarsområdesbefälhavare
Göran Ahlman major f d chef arméns musikkår Norrland
Görgen Lundgren major hemvärnsbataljonschef
September 18th, 2008 on 09:18:34
Jag hade mitt första möte med en kärv och hård man vid förnamn Major och efternamn Thorneus som 16 årig FBU-ungdom! Nu 17 år senare är det inte utan saknad man tänker tillbaka på åren som man fått äran att lära känna officeren Harry Thorneus! Han hade alltid någon kärv kommentar och det tvingade en att alltid vara väl förberedd! Det många inte förstod var att han alltid hade glimten i ögat och gjorde detta för att han ville alltid få ut det bästa ur en som soldat! Men det fanns en sida av Mj Thorneus som inte alla fick tillfälle att träffa på och det var den mjuka omtänksamma kamraten som ställde upp när det var problem civilt! Jag kommer aldrig att glömma när Harry ringer upp mig och säger med mjuk stämma ” Hej, det är Harry! Jag tänkte att du har det ganska tufft nu och jag har ordnat allt med drottningholm så du behöver inte oroa dig, utan var nu hemma och ta hand om din son och se till att han har det bra!”. Jag hade just inlett en en skillsmässa och allt var upp och ner i tillvaron för min son. Men så var Harry han kunde ta en i örat med ena handen och samtidigt krama om en med andra armen och det är det som alltid kommer att finnas kvar i minnet av Mj Harry Torneusl
January 27th, 2009 on 23:37:40
Tack för allt fint ni skrivit om min pappa. Saknaden är stor men han lever för alltid kvar . Många är minnena som man får plocka fram när allt känns tungt. Barnbarnen älskade att höra alla hans militär historier och titta på alla priser som han vunnit. Bäst tror jag ändå det var när han släpade oss runt i Finland för att titta på alla gamla krigsmonument och krigsgravar. Han kunde stanna på en rast plats och rusa in i skogen för att sedan ropa att vi skulle följa med, och mitt ute i ingenstans så stod där ett stort minnesmärke stupade soldater. Jag önskar att alla hade fått uppleva detta, att ha honom som guide i Finlands gamla krigsområden. Önskar vi hade fått lite mer tid tillsammans. Vila i frid käre far.
May 28th, 2009 on 13:47:52
Harry, era soldater på fallskärmsjägarskolan GU 86-87 kommer aldrig att glömma er. Ni gav oss oförglömliga minnen som vi fortfarande 25 år senare återknyter till var gång vi tänker tillbaka på denna tid. Ni var en av de färgstarkaste karaktärerna.